Blev alldeles varm...

i hela hjärteroten när jag var på utvecklingssamtal med gossen idag. Det kan nog vara så att det rann en liten diskret tår där också... Man måste ju har gjort något rätt när man får höra sådana fina ord om sitt barn! Visst, han är en riktigt surrpinne men en god kamrat, törs visa känslor, klurig, glad, filosofisk, håller ordning och är flitig (när han inte surrar för mycket, haha). Och det som fick tåren att rinna var när jag såg en liten bok som han skrivit med titeln: Kärleken i livet. Han är sju år och skriver en liten bok med den titeln. Ja, jag vet inte. Han är en känslig själ och jag tror inte många pojkar i sjuårsåldern skulle skriva om kärleken i livet... Ja, han är rolig och alldeles underbar! Och så är det roligt att han törs vara sig själv, vilket nog inte alltid är så lätt när man inte är så där "pojkig" som dom flesta andra killar i den där åldern är.