Om avtryck...

Mi skrev en kommentar till mitt förra inlägg som fick mig att tänka på en dikt. Jag vet inte vem som har skrivit den. Jag vet hur mycket jag kommer att sakna den dagen då jag inte får gå och plocka upp barnens leksaker och hänga deras små strumpor på klädstrecket. Hur mycket jag kommer att sakna att se pussmärkena på hallspegeln som lillan gör när hon står och beundrar sig själv. Och gossens alla små figurer som han sprider i hela huset och allt han surrar om. Tänk så tyst det kommer att bli när han inte längre bor här och fyller huset med alla sina funderingar. Här är dikten:

" Det finns så många märken
av mina händer små.
På fönster, speglar, möbler,
ja allt du tänker på.

Men stopp ett tag och tänk
att tiden rinner fort,
och alla märken snart är borta, som jag en gång har gjort.

Jag ger dig här ett avtryck
som minne utav mig,
att titta på när jag är stor
och inte bor hos dig."