det är när ens sämre, nej jag menar förstås bättre, hälft jobbar sena kvällar och helger. Särskilt när man själv har ganska normala tider. Det var väl inga större problem när man inte hade några barn men nu tycker jag det är öken. Man ses knappt och barnen ser knappt sin pappa heller. Men jag tänker ofta på dom föräldrar som alltid är ensamstående, eller rent ut sagt enastående, som klarar av vardagen utan hjälp och stöd av en partner. Och som kanske inte heller har någon annan närstående såsom mor-eller farföräldrar i närheten som kan hjälpa till. Så jag ska inte klaga för jag har en underbar man och det är väl kanske just därför jag tycker det är så trist när han jobbar. Jag vill ju liksom vara med honom!
måndag 25 oktober 2010
Vad trist...
det är när ens sämre, nej jag menar förstås bättre, hälft jobbar sena kvällar och helger. Särskilt när man själv har ganska normala tider. Det var väl inga större problem när man inte hade några barn men nu tycker jag det är öken. Man ses knappt och barnen ser knappt sin pappa heller. Men jag tänker ofta på dom föräldrar som alltid är ensamstående, eller rent ut sagt enastående, som klarar av vardagen utan hjälp och stöd av en partner. Och som kanske inte heller har någon annan närstående såsom mor-eller farföräldrar i närheten som kan hjälpa till. Så jag ska inte klaga för jag har en underbar man och det är väl kanske just därför jag tycker det är så trist när han jobbar. Jag vill ju liksom vara med honom!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej och godmorgon !
SvaraRaderaDet där känner jag igen, sedan jag var lyckligt gift o. enbarnsmor.I tolv år var jag "lyxhustru" hade hemma-jobb. tlefonpassning för Presam, dagbarn, försäljning av Oriflame.Men ändå kände jag mig så ensam.Maken jobbade jämt, jämt, jämt.På helgerna då drack han, sen sov han ruset av sig, detta var oerhört ensamt.Efter 1983 blev jag medberoende alkoholist, för att slippa vara ensam.Det kanske Du slipper bli och Din man är kanske "arbetsnarkoman." Nu så här efteråt, förstod jag varför han jobbade så mycket, det var för att vi skulle ha det bra och inte behöva svälta.
Anna tids nog får Du rå om honom. Kram Mi
HEJ!
SvaraRaderaVad roligt att du ville vara med och tävla om det finfina zinkhuset hos mig...
KRAMISKRAMAR // OLIVIA
Ja, min man är inte arbetsnarkoman men han jobbar i en sådan där bransch där det ingår en massa kvällar och helger. Serviceyrken du vet... Helst skulle han nog bli hemmaman, haha. Men då måste jag hitta mig ett mer lukrativt arbete... kultur har väl ingen blivit rik på ;0)
SvaraRadera